Det är natt. Något katastrofalt har inträffat. Finns en väg ut?
Mannen söker i sin omgivning, i mänsklighetens historia – och i sig själv – efter svar eller åtminstone, som han säger, en meningsfull tystnad.
Det blir tredje gången nu vi går till föreställningsperiod med Mannen på bryggan av Horace Engdahl.
Pjäsen kom till oss under slumpartade former. I sökandet efter något nytt efter uppsättningen En dåres försvarstal läste vi boken Den sista grisen – och mäkta förvånade hittade vi denna monolog. Den var skriven till Dramaten, men stoppad där. Den var också stoppad från Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Tiden var uppenbart inte mogen för den här texten där och då. Metoo-drevet rasade och riskerna i huvudstaden allt för stora. Så istället gavs den ut i bokform. Men teater ska möta sin publik på scenen och frestelsen blev för stor för att inte ge det ett försök.
Vägen till premiär var långt ifrån spikrak, men till slut i juni 2024 hade vi vårt uruppförande på Pusterviks lilla scen i Göteborg.
Och det gick vägen. Publiken strömmade till. Och dom var nöjda. Vi var nöjda. Så en fortsättning kändes helt naturlig och i somras flyttade vi ut i skärgården med en delvis omarbetad uppsättning och spelade två magiska sommarkvällar på Brännö värdshus. Och nu kör vi igen! 28 mars flyttar vi in i Gathenhielmska huset på Stigbergstorget. Det blir fyra föreställningar där i vår.
Vi har jobbat vidare. Pontus har varierat några musikstycken och Eskil har fortsatt ner i text och gestaltning. Vi tror vi är bättre än någonsin. Vi hoppas det. Annars är mycket jobb gjort i onödan.
Men det är ni kära publik som har domen i era händer. Kom och se oss – och fira mannen, kvinnan – och det fria ordet!