Att översätta Pinter är som att skrapa bort lera från ett förgyllt smycke. Alla språkliga hinder måste avlägsnas samtidigt som den tunna guldhinnan måste bevaras för att kunna skina. Guldet är tankarna och vad personerna verkligen säger. Det står aldrig ordagrant utan måste förstås. Om man bara översätter orden och försöker vara så ordagrann som möjligt så solkas hinnan. Det blir engelska på svenska och genast smyger sig ett avstånd in mellan ursprungstanken och det som hamnar på pappret.