Efter en hel del repande och omskrivna manus tog vi ett rejält grepp om projektet den här veckan. Och repetitionen på söndag eftermiddag blev en riktig urladdning.
Eskil har skrivit om rejält den här veckan och bland annat bytt yrke på den ena rollen. Samuel är inte längre läkare utan en metoo:ad kulturman.
Det var ändå med visst vemod som vi i nyårshelgen hade våra sista rep i lokalen Brunnen. Men hyresvärdarna var obevekliga. Ut skulle vi – för huset ska nu grundförstärkas, rätas upp och fixas till. Ungefär samma process som vårt manus inför vår kommande premiär alltså. Så nu repar vi i tillfälligt i Lasses vardagsrum medan vi under tiden söker efter en ny lokal.
Vi har också spikat ett datum och plats för premiär. Vi satsar allt på ett kort och hyr in oss på Stora Teaterns stora scen. Det blir bara en föreställning där och den spelas på skärtorsdagen 29 mars 2018. Det är Järnstudions utan tvekan största satsning hittills och vi hoppas på en fullsatt salong.
Inom kort släpps biljetterna på Stora Teaterns hemsida.
Utöver Lasse och Eskil som spelar de två rollerna kommer Beata Angelbjörk att ta plats på scenen med sin violin och sin nykomponerade musik. Det blir ett lyft och en utveckling vi är mycket glada för och som dessutom känns alldeles logisk för pjäsens innehåll, scenen vi ska spela på och i linje med vår förra pjäs Som varje annan dag.
Så vi ser fram emot ett spännande 2018 som vi hoppas att ni vill dela med oss!
Vi fick en fråga: Får jag dokumentera ert arbete? Självklart sa vi. Och sedan dess har Beata Angelbjörk varit med oss. Snabbt fick hon också ta över vårt konto på Instagram – och höjde nivån direkt. Så följ oss där, vi har aldrig sett bättre ut! Utöver alla fina bilder bidrar hon med energi, kunskap och glädje. Vad slutresultatet blir får vi se, men spännande är det. Sa vi att hon spelar fiol också?
Mitt i mörkaste, slaskigaste och gråtyngsta november kom beskedet att Göteborgs stad beviljat stöd till vår produktion Fifty fifty. Det blir en sån energiinjektion och de sista hindren sopas bort. Vi kommer ha råd att göra ungefär det vi vill och behöver, som att hyra replokal och spellokal, göra scenografi och kostym, affischer och programblad och så vidare.
Men mest betyder kanske signalen att “vi ser er och vill att ni gör detta.” Att vi tillför något som har ett värde för dom som bor här. Det är i alla fall så det känns.
Två män, en journalist och läkare, blir inlåsta i ett grovsoprum. De har känt varandra länge, men vänskapen har med åren förbytts till bitterhet och hat. Nu tvingas de samarbeta för att ta sig ut, men steg för steg avslöjas deras svek och brister. Kan de förlåta, eller stämmer det att bara en av dem kommer att kunna lämna rummet levande?
Det är anslaget i vår nya pjäs Fifty fifty. En mörk men humoristisk djupdykning i det skadskjutna, manliga psyket. Pjäsen är en enaktare som vi börjar repetera i november 2017 och har premiär på i februari 2018.
Fifty fifty är, precis som vår förra pjäs Som varje annan dag, skriven av Eskil Lundgren. Den tar upp frågor som maktlöshet, övergrepp och sexualitet. Allt från ett manligt perspektiv. Texten blev kusligt aktuell när skandalerna om sexövergrepp avslöjades i kampanjen #metoo. Read more
Nu är äventyret över för den här gången. Som varje annan dag spelades tio gånger i Teatertältet på Brännö varv. Och vi kan bara tacka alla som hjälpte till och alla som kom och tittade på oss. Vi är överväldigade av den respons vi möttes av. Trötta, glada och mycket nöjda ser vi tillbaka på ett lyckat projekt som gav mersmak på många sätt.
Att få repa och spela pjäsen en gång till var en upplevelse för oss och gjorde också att vi om djupare ner i historien. Det nya manuset och platsen gjorde också sitt till. Uppsättningen var helt enkelt bättre på många sätt och vi hoppas att den får fortsätta leva. Antingen att vi själva tar upp den igen eller att någon annan vill göra det.
Att få spela sommarteater var också en fin upplevelse. Mötet med publiken blev om möjligt än mer intimt än senast på Trixter. Inte gjorde inramningen med Café Varvet sitt till. Scenen är nu riven, men inget hindrar att den kan byggas upp igen. Kanske ses vi igen nästa sommar!
Ta spårvagn, buss eller cykel till Saltholmen. Om du tar bil, tänk på att det kan vara svårt med parkeringsplats vid Saltholmen, så var ute i god tid.
Ta färjan Från Saltholmens brygga till Brännö Rödsten. Om du har åkt kommunalt gäller biljetten även på båten.
Det var glatt humör när GP:s team hälsade på i Teatertältet. Och i Sveriges radio P4 briljerade Agneta i morgonshowen.
Premiären närmar sig. 20 juli smäller det och då ska allting vara klart. Utan alla goda krafter på Brännö hade det varit snudd på omöjligt. Nu längtar vi att få möta publiken igen.
Att förvandla det stora hangarliknande tältet på Brännö varv till en inbjudande mysig teater har varit ett stort arbete. När väl båtarna var ute ur det arton meter breda tältet insåg vi att det första vi behövde var ett scengolv för att få nån sorts stuk på det hela.
Det var brådis och dags för fotografering. Veckorna rullar snabbt på våren och vi behövde fixa affisch, flyers och andra trycksaker så vi kan berätta att vi fins ordentligt. Som fotograf lyckades vi knyta upp Ola Kjelbye, som rekade några fina ställen vid kusten för att ta en “familjebild”. Vi bestämde oss gemensamt för att ta bilderna längst ute vid Hinsholmens småbåtshamn.
Det blev några trevliga timmar ihop, som vi också passade på att dokumentera.
Problemet när man anlitar en fotograf som Ola är att man får tillbaka ett helt gäng fina bilder. I det här fallet sextioåtta stycken. Hur väljer man ut den bästa ur den kollektionen? Många genomgångar blev det. Till slut var vi nere på fyra tänkbara bilder till en affisch:
